Blogg

En grupp kan öka vårt medvetande

Inget är en slump

När en grupp samlas sker det alltid för att de ska göra ett arbete gemensamt bortom vår förståelse. Därför är det ingen slump vilka människor som kommer samman. Vi söker oss alltid omedvetet till grupper för att hela något från våra tidiga erfarenheter. Det betyder inte att detta enbart kommer att bli underbart, utan för det mesta är det smärtsamt när vi ser mönster i vårt sätt att leva som vi lärt tidigt i livet. Naturligtvis, om vi väljer att se detta. Men en medvetandeprocess inom en grupp börjar inte förrän gruppen finner tillit. Den tillit vi här talar om är den som kommer från vetskapen att när arbetet är färdigt då kan gruppen lösas upp eller bilda en ny form. En grupp kan aldrig bli statisk eller utgöra en fast struktur, då är det ingen grupp längre. Om det blir en fast struktur då har vi byggt en organisation. En grupp är som en amöba som hela tiden tar ny form och är inkluderande. Det intressanta är att i det ögonblicket den kommer till ny form så ändras allt. Detta är en omedveten inre process hos denna amöba. Så fort vi skapar en sluten grupp hindrar vi också denna amöbalikande process. När en grupp har tillit finns det en enorm kraft att åstadkomma handlingar tillsammans. Men om vi skapar en hierarkisk struktur så fallerar detta arbete och det hindrar också den kreativa kaos som krävs för att komma till tillit.

I en öppen grupp som består, kommer människor och går. Det finns en frihet som öppnar för tillit. Den organismen är flödande och kan hålla samarbetet bortom jämförelse, konkurrens och kontroll. I den gruppen finns ett unikt mönster och en unik vibration som kan öppna för ett överlämnade från tillitens inre kraft. Vi kan snabbt komma till denna plats om vi öppnar för varje cirkels samlade energinivå. Tilliten i en grupp kommer bara om alla är på samma nivå. I en öppen grupp finns ett sunt kritiskt granskande av beteenden och handlingar i gruppen. Gruppen öppnar också för transparens så att andra också ska kunna kritiskt granska dem. Ett kritiskt granskande är inte att värdera och döma. Det handlar om att vara öppen för att kunna se så vi inte blir alltför blinda.        

Det finns en ordning i alla grupper

Det bästa sättet att ta död på kreativiteten i en grupp är att skapa struktur som hindrar kaos. Vi kan göra detta i form av hierarkiska strukturer, koncept, metoder och tekniker som måste följas som därmed håller oss fast. Detta förhållningssätt kan aldrig ta oss till samma energinivå och det skapar ingen inre växt. En fast struktur tar oss från den organism, bortom vår kontroll, som en grupp alltid är. Men det finns olika typer av strukturer, även i kaos finns en struktur.

Där finns en ordning och den visar sig efter hand. Vi kan inte skapa den ordningen i förväg. Ordningen har med gruppens syfte och själ att göra. För att våga öppna för den ordningen behöver vi först skapa tillit genom att börja ära det som är. När en grupp säger att de har tillit gäller det att dra öronen åt sig. En grupp som har tillit skulle aldrig säga det. Det som är självklart pratar vi inte. Om vi gör det och har behov att visa något, då finns där något vi döljer.

Slutna grupper speglar våra nästa steg

Under alla år från mitt eget arbete och från de människor jag stött så har jag lärt mig att de slutna grupper vi möter i livet speglar vilka steg vi behöver ta till en större frihet. Många jag mött har stannat i grupper som de tror är bra för dem för att de var bra från början. Omedvetet har de skapat ett exkluderande för att hålla kvar tryggheten, som ofta stannat som ett filter till mera liv. På så sätt har gruppen blivit sluten. Andra har stannat i grupper, utan att se att hur den tagit all kraft. De svåraste grupperna är de som skapar syndabockar, de som också attraherar dem som har ett syndabockskomplex. Men bortom detta finns liv och en grupp kan transformeras till sin själ, men bara om den är redo. Det svåraste beslutet för oss alla är att, när tid är inne, lämna slutna grupper som inte är bra för oss. Men alla människor hamnar inte i denna svårighet. En del människor vågar inte stanna i grupper, utan flyr istället alldeles för tidigt.

När familjer, grupper, nätverk, rörelser, organisationer och samhällen blir mer och mer slutna och människor blir mer och mer blinda så är det ”sekt-varning”. Kommer vi från slutna familjer med mycket hemligheter är det svårare att upptäcka denna slutenhet i tid. Å andra sidan, den dag när dessa människor börjar att se och ta sig igenom smärtan av att de varit blinda så kommer de att erövra en erfarenhet som bara den som vuxit upp i en sluten familj kan förstå. Den erfarenhet vi har från barndomen är vår gåva när den transformeras (om än blind från början). Vår erfarenhet och växt från våra gåvor kan vi aldrig läsa oss till i böcker eller få genom utbildningar; de växer inifrån.

Ofta talar vi om ”sekt” utifrån religiösa samfund men sekter finns också i professioner, organisationer och andra grupper. Det öppnas när man fångas in i att en metod, teori och struktur som den allena rådande. Normerna blir mer och mer exkluderande. Det är svårt att öppna för tillit i en sektliknande grupp. Gruppen kan prestera fram tillit men denna s.k. falska tillit kommer från överlevnadsstrategier. En sekt börjar alltid med frivillighet och sedan behöver vi förtjäna att vara i dess medlemskap, anställning eller volontärskap. Det är så människor låses upp mer och mer i sin blinda tro. Drömmar(framåt) och illusioner(bakåt) kommer alltid från överlevnadsstrategier och de hindrar oss att se och stanna i närvaro här och nu.

Detta förtjänade i en sekt kommer alltid med mer och mer begränsningar. Vi blir också mer och mer blinda i ett manipulerande mönster. I en sekt finns alltid ett missionerande och medlemmarna lär sig att bli en elit som gör sig bättre än andra. Det innebär ett grandios beteende. Medlemmarna ser sig ha en unik kunskap som de delar och sedan bestämmer de vem som de ska dela den med. Gruppen skapar normer som måste följas och dessa kan både vara underbara och destruktiva. Ju längre man stannar i gruppen desto mindre ser man i sin allt större blindhet. Inte så sällan hamnar gruppen i konflikt med omgivningen och har alltid en ledare som man ser upp till. Strukturen kräver mer och mer ett totalt engagemang för att vara framgångsrik och de som ger allt och är lojala lyfts högst upp i en hierarki. Är det andliga sekter så försöker den också styra människors liv genom att sätta upp livsregler och normer. Dessutom görs ofta ledaren till en ”guru” som vet bättre än alla andra.

Om gruppen inte vill uppfattas som en sekt även om de är detta, då ändrar de sig hela tiden, efter den kritik de får. Kritiken hamnar istället i händerna på den som kritiserade dem, dvs att det är denna eller denne som det är fel på inte gruppen och dess medlemmar. När någon börjar att ”dra öronen åt sig” inne i denna typ av grupp och kanske börjar att ifrågasätta vad som sker hamnar han eller hon lätt som syndabock.

När ett barn hamnar i en sektfamilj har de inte en chans att leva sitt liv på ett något annat sätt än att försöka att passa in. Många söker senare i livet hjälp och kan öppna för sanningen. Livet är då precis som alltid där och stödjer dessa personer ut ur dessa destruktiva grupper ofta genom att också ta dem till andra platser med liknande energi. Förändringen sker alltid här och nu, vi kan aldrig förändra det som har varit bara vårt förhållningssätt till det.  Livet öppnar för det vi behöver ”hela” i oss genom att ta oss till grupper med liknade situationer som vi växte upp i som barn. När vi öppnar för att vilja förändras och lära nytt är allt möjligt.

Jag skriver om detta sektbeteende då det ökar i det svenska samhället. Vi är fria och stolta över den svenska demokratin och välfärden, men samtidigt tystnar medarbetare i välfärdens organisationer. Lojaliteten avkrävs mer och mer och medlarfriheten existerar inte på samma sätt längre i välfärdens och demokratins organisationer. Samtidigt är samhällsdebatten inte tyst, utan där lyfts sakfrågor utan någon form av reflektion eller nyans. Det är massiva egna projektioner som skapar rådande sanningar parallellt med att det samtidigt finns frågor som vi överhuvudtaget inte pratar om. Vi är alla förlorade i dessa kollektiva rörelser, i det synliga och framförallt det osynliga.

I samhället i stort skapas nya rörelser med sektliknande beteenden och vi är inte längre medvetna om när vi följer vår sanning eller det ”drev” som öppnas. ”Drev” kan skapas både för en destruktiv och en god sak, och vi blir alla förlorade oavsett vilken riktning ett ”drev” har, om vi lämnar vår sanning. I Sverige finns idag många områden som är tabu och vi låtsas som att de inte finns. De tas inte upp på dagordningen. Vi blir allt tystare och media har tagit över dagordningen och berättelsen genom att inte kritiskt granska sina egna beteenden (jmf Kent Asp). Slutenheten är alltid farlig men det är lika farligt med en öppenhet utan kritiskt granskande.

Hela samhället har sekt-likande mönster

Det finns många sektbeteenden i vårt överlevnadssamhälle som skapar drivkrafter som innebär att vi inrättar oss i ledet. Dessa beteenden finns idag också i sociala media där vi, från vår barndoms blindhet, bara följer med tills den dag vi ser. Ett bra sätt att se när vi hamnat i sekt-likande beteenden är när vi skapar syndabockar. Medlemmarna vågar inte stå upp för någon annan sanning än den som förmedlas och de som har en annan åsikt blir tysta. Om de väljer att stå upp för något annat så blir de ifrågasatta och ibland också omedvetet syndabockar. Det är alltid en fara när det skapas en kultur med ja-sägare. Medlemmarna följer omedvetet normerna när det blivit blinda för de sekt-liknande krafterna. Dessa krafter kan, även om de till synes står för en god sak, bli mycket farliga på sikt. Det är dessa krafter som skapar ”drev” och en jakt på syndabockar. Sociala media har skapat ett beteende där man ”tillfälligt” gör sig som medlem i sekt-liknade rörelser. När samhället blir mer och mer inriktat på överlevnad så hamnar vi lätt i dessa beteenden, också i en demokrati.

Ett stort ansvar att vilja se

Idag, mer än någonsin, avkrävs medarbetare lojalitet mot organisationer, system och de regler som ska följas. När medarbetare blir identifierade med sin organisation, sin grupp eller själva samhället behöver vi bli vaksamma. Också inom olika professioner och inom forskningen finns denna tendens. En profession är uteslutande, skapar egen forskning och etiska regler som medlemmarna följer, men det finns mer än så; en profession har klädkoder, ordval, beteenden, attityder, livsval mm som är så omedvetet (Inga Hellberg).

Det är vårt egenansvar att bestämma när vi ska lämna eller stanna i en grupp och vi kan aldrig gömma oss bakom ett kollektiv. Många av oss är ibland beredda att kompromissa vår egen sanning för att få tillhöra en gemenskap.

Jag har just lämnat en grupp som fick mig att ta ytterligare ett steg på min väg till frihet och inre frid. Strukturen blev alltmer sektliknande som fick mig att börja protestera och inte vilja inrätta mig i ledet. Till slut hade jag inget val längre. Hade jag stannat hade jag blivit än mer syndabock än vad jag redan blev. Det har tagit mig till den djupa insikten av att det enda jag vill är att vara fri. Mitt barndomstrauma att vara syndabock har nu lösts upp mer och mer sedan lång tid och detta var ”nog” den sista pusselbiten. Min djupa tacksamhet för detta lärande. Det är från frihet jag kan fortsätta att så mina frön. Syndabockskomplexet är inget problem, det är en stor möjlighet om vi kan transformera detta.

Innan detta var jag i en grupp som lärde mig vad gemenskap egentligen är och därföre i en grupp som kunde visa mig hur vi förlorar kraft när vi förnekar grymheten. Människor har gömt sin kraft i sina förövarenergier och dömer man andra som förövare så gör man sig av med sin kraft. Alla har vi förövarenergi som har skapats för att skydda vår kraft, vilket innebär att kraften är gömd där. Förövarenergier kan komma i så många olika former såsom manipulation, aggression, förförelse, att vinna, bitterhet, hot, kritiker, kamp, tävling, jämförelse mm. När vi hamnar i ett offerbeteende och vill (om än omedvetet) stanna där letar vi upp förövare som vi sen kan döma. Då går vi själva som offer in i förövarenergier mot dessa förövare och gör dem till våra offer. Inte så sällan är det hjälparen i oss som kan bli förövaren när vi hindrar den andre att få ta sitt eget ansvar. När vi tar över människors ansvar så tar vi deras kraft. Många ”offer” söker hjälpare och vill att andra ska ta deras ansvar, men vad de inte inser är att de också blir av med sin kraft. När de gör sig av med kraften öppnar de för förövarenergier och så går de runt i denna triangel (offer, förövare och hjälpare).

De grupper jag nu beskrivit utgör grupper som lösts upp eller som jag lämnat. Men jag har också en grupp som jag fortfarande verkar inom som har ändrat form ett antal gånger och som jag gått ur och nu gått in i igen. Jag är nu också i en ny grupp som förstår att sårbarhet och omtanke tar oss till gemenskap. Dessa två sista grupper har återigen tagit mig till system- och kaosteorins grunder och jag är så tacksam för att åter komma dit, som den ”forskare” jag också i grunden är. Att forska har lärt mig att kanalisera mina inre bilder till begriplighet. De grupper jag beskriver här är yrkesinriktade. Men jag har också samma erfarenhet från vänskapsgrupper. Allt börjar med tillit till livet!

I mitt yrkesliv har jag då och då hamnat i mer ”sektliknande” organisationer, professioner och grupper. Det har visat sig tydligt när jag behövt inrätta mig i ledet och inte kunnat säga/blivit lyssnad på min sanning. De situationerna som skapats har inneburit att ledaren successivt och mycket subtilt manipulerat för att få medlemmarna dit denne ville. För det mesta har detta skett inom organisationer och med karismatiska ledare som också haft psykopatiska drag. Manipulationen från människor, både män och kvinnor, med psykopatiska drag är så skicklig. När jag lämnade dessa arbeten såg jag hela bilden.

Till slut frigjorde jag mig från dessa organisationers men också gruppers mönster som också fanns i min historia. Här och nu frigjorde jag mig då också från min barndomstrauman. Det tog mig till en frihet och en ovärderlig kunskap som jag aldrig skulle vilja vara utan.

Att jag successivt har sett något annat har nog handlat om att jag också tidigt i yrkeslivet fick lära mig och verka från frihet i både en öppen organisation och i öppna grupper. Detta hade lärt mig att det kan vara annorlunda, än som det var i min barndom. En annan bidragande orsak var att jag bit för bit mött min barndoms historia med alla dess hemligheter. Allt detta har också ändrat mitt förhållningssätt och öppnat för kärleken till allt. Vilket har ändrat alla mina relationer och yrkesval samt de grupper jag valt att verka inom.

Jag arbetar idag med grupper för personlig växt. Men jag har i hela mitt yrkesliv på olika sätt varit processtödjare till professionella och ledarskaps grupper. Jag har under 25 års tid successivt skapat två arbetssätt som jag kallar Circle of trust och Co-creation organism. Först i organisationer, sedan i samarbetsgrupper, i grupper för personlig utveckling och slutligen terapeutiska grupper. I arbeten med grupper för personlig utveckling och terapi lärde jag mig att öppna för gruppens själ, men jag inser att jag gjorde så redan från början utan att vara medveten om det. Det var först när jag gick en processedarutbildning som jag kunde sätta ord på vad jag gjort under alla år som chef och processledare. Jag tror också att alla vi människor kan, om vi vill, låta våra arbetssätt successivt växa fram.

I samma cirkel

När vi kommer samman i en grupp så är vi omedvetet i samma cirkel dvs. på samma utvecklingsnivå (mognadsnivå). Om vi är öppna och låter gruppen självreglera sig så kommer medlemmar omedvetet öppna och sluta sig och skapa kaos ur organismlikande beteenden. Jag ser gruppen som en manet som öppnar och sluter sin i en oändlig process. Det är viktigt att börja reflektera över vilken roll vi som individer tar och får i grupper när vi hindrar detta öppnade och slutande. Om vi jämför med skådespelare så kan vi ofta se att de får samma typ av roller som har med deras grundmönster att göra (lärt mig att se via Marika Lagercrantz). Det ger dem makt och befäster dras överlevnadsstrategier. När de kommer till en plats av att inte vilja ha makt längre och ändrar detta förhållningsätt, öppnas plötsliga andra roller att spela i en annan ”berättelse” än den skådespelaren är född in i. Jag tror att det är precis på samma sätt för alla oss människor. De roller vi fått ger oss makt och därför har vi så svårt att ta oss ur dem. När vi tar oss till lika värde kan det öppna för helt andra sätt att se livet. Då kan tilliten och cirkeln öppnas och för varje ny lärdom skapas en ny cirkel. Från den platsen kan vi relatera till människors autonoma nervsystem och deras själar för att följa och lösa upp blockeringar. Så fungerar också hela grupper.

Hur vet vi att gruppen är öppen

När en grupp är öppen så är den transparant och har en förmåga att ära alla i gruppen. Det finns inga medvetna dolda agendor även om det i grupper alltid finns omedvetna agendor i våra överlevnadsstrategier. Man arbetar för att stödja varandra i att öppna för dem. Ibland lurar vi oss i att säga att en grupp är öppen bara för de har kul och skrattar mycket, men detta förhållningssätt är ofta en strategi som kommer från överlevnad för att hindra oss att gå till det svåra. I en öppen grupp skapas inte subgrupper och det finns ett engagemang och ett samförstånd. Allt detta innebär att det inte finns några dolda agendor. Gruppen gör sig medveten om när man dömer den verklighet som blir synlig. Det är bara ett konstaterande att saker är som de är. Men framförallt så har man en realism och en nyansering till gruppens kapacitet att få människor att växa och åstadkomma resultat. Ödmjukhet och tacksamhet är nyckelord som levs, inte bara pratas om. Det är en trygg plats i meningen att allt får finnas: mörker, ljus, sorg, ilska, glädje, vrede, glans, kärlek, ödmjukhet. Det är också en öppenhet för de två trianglarna offer, förövare och hjälpare samt kropp, själ och ande (om det är personlig utveckling) påverkan på individerna och deras risk att förloras sig själva i dessa. Det är tillåtet att vara sårbarhet, en gåva som kan leda till ny erfarenhet. I en sådan grupp finns kaos och man kan tvista i all vänlighet. Gruppen har idel ledare och man har vunnit något gemensamt som är större än någon enskild person i gruppen. Gruppen verkar för det större perspektivet och söker helhet. Klimatet är inkluderande och man har stor respekt för varandras misslyckanden och lyckanden. Gruppen flyr inte från besvärliga frågor och problem och man försöker inte bota eller omvända varandra. Det är högt i tak och man tar tag i problem direkt. När vi skapa allianser hindrar det gemenskapen. En gemenskap kan inte uppstå om medlemmarna är beroende av en ledare.

Jag kunde hålla detta på en viss nivå när jag jobbade som processledare, men när jag grävde djupare i mig i de fyra terapiutbildningarna som jag nu förvärvat så inser jag att det bara var att krafsa på ytan. Jag gick dessa utbildningar i första hand för mitt eget växande. Men förvånade var att de grupper jag hamnade i terapivärlden faktiskt lyckades sämre att skapa en öppen grupp än de jag mött i organisationer. Jag frågade mig varför! Ett svar var att de gick djupare och ett annat var att till den världen sökte sig också djupt sårade själar. När de öppnade upp så kunde de inte skydda och hålla borta de två trianglarna jag nämnde ovan. I den organisatoriska världen var överlevnadsstrategier fortfarande så starka att man hela tiden skyddade sig och andra. Öppenheten kom då från viljan att skydda varandra och såret var inte lika öppet. Vi får aldrig glömma att de överlevnadsstrategier vi skapade tidigt faktiskt var ett skydd, annars hade vi nog inte varit här idag. Många människor har inte ens en aning om att de lever överlevnadsstrategier. Det är ett terapeutiskt språkbruk. Men det finns ett annat sätt att skydda sig; att leva naken från vår själ och då har vi inte längre något att skydda. Vi är öppna med vad vi gjort mot oss själva och andra för att skydda oss. Vägen dit är alltid smärtsam. De grupper som kan ta sig till den nakenheten kan bli öppet nakna och vågar då också vara helt transparanta, också mot omvärlden, även om de då riskerar att andra använder det emot dem. De är i sin kraft och behöver inte försvara sig.

Går det att skapa en öppenhet? Ja, jag tror det och jag har erfarenhet av det, men det kommer bara i stunder. Varje gång vi möter ett nytt lager i oss och i en grupp som behöver transformeras så förlorar vi oss igen i denna smärtsamma process. Det gör ont när knoppar brister! Från mina år i egna grupper för min personliga växt och grupper med andras personliga och professionella växt har jag sett att det går. Men jag vill samtidigt säga att vi behöver akta oss för att skapa illusioner och att hålla kvar gammalt i en grupp. Vi behöver också akta oss för drömmar som tar oss från vad som är realistiskt.

Vi behöver lämna grupper då och då utan att det ska ses som ett misslyckande. Gruppen kanske är i en cirkel jag inte kan nå ännu eller inte vill gå till. Om jag stannar då så stoppar jag gruppens utveckling. Eller så har jag kanske kommit till en utvecklingscirkel dit gruppen inte vill gå. Vi kan aldrig vara i grupper för gruppens skull. Så är det förresten med alla relationer. I organisationer lurar vi oss ofta att tänka att gruppen kommit samman för ett uppdrag och att detta därmed är syftet. Men ack så vi bedrar oss, det finns alltid en annan agenda bortom det vi tror vårt uppdrag är. Vågar vi gå dit finns det en enorm kraft vad en grupp kan åstadkomma.

Co-creation organism

Allt är organiskt

En grupp, en rörelse, en organisation, ett nätverk, ett samhälle och en familj är en struktur men också en organism. Numera kallar vi alla rörelser som inte är en organisation för en Community. Jag skulle säga att det är det nya ordet för nätverk. Nätverk kan vara helt lösligt utan en struktur och de kan ha en struktur i form av ett medlemskap. I Sverige bildar vi ideella föreningar och det finns en ordning för dessa som måste följas. Vi har sedan urminnes tider haft ett aktivt föreningsliv och är duktiga på att organisera ideellt arbete. Det var på den förmågan som vi byggde vår demokrati och vår välfärdsstat. Men nu har de från början ideella krafterna blivit alltmer hierarkiska och välfärdens organisationer befästa stenhus. Vi har byggt hierarkier och pyramider som vi skapar stöd för.

I grupper och rörelser, ja alla gemenskaper finns också dessa hierarkier. Men vi kan bryta denna process genom att öppna för samskapande organismer. Jag lärde mig detta förhållningsätt under alla mina år i stöd till samarbete i välfärdens partnerskap utifrån ett systemiskt tänk. En fara med nätverk är att de kan dra ett helt samhälle i en destruktiv riktning och därför har vi fundament i en demokrati och i en rättsstat. Inom ramen för detta kan vi sedan öppna för mer nätverkslikande former. Problemet, när vi ser det större perspektivet i västvärlden, är att detta demokratiska fundament också har blivit destruktivt i allt kontrollerande från överlevnadssystem. I grunden har vi skapat ett välfärdssystem som är rädd för att göra fel. I vår strävan att öppna upp för gränsöverskridande samarbete sedan 80-talet för att ”göra gott för medborgaren” skapades nya rörelser som försökte att motverka denna hierarkiskt kontrollerande kraft. Men också de blev efter hand ett slutet system som hämtade styrformer från det gamla systemet.

Rörelser blir fort ett mode och helt plötsligt har vi något nytt på dagordningen. Frågan är bara vem som egentligen skapar dagordningen. Frågan är vilken berättelse som berättas och hur blinda vi egentligen är i den.  

Cirkulära processer är också linjära

Jag minns de första årens som jag forskade under början av 90-talet med fokus på ett system- och kaosteoretiskt perspektiv. Jag blev i forskarkretsar kallad feminist när jag talade om cirkulära processer. Idag är det helt annorlunda och ingen skulle kalla mig feminist. Men vad vi inte ser är att vi också behöver linjära processer. Det cirkulära processerna som växer ur systemteorin kräver också linjärt tänkande. Det är aldrig antingen eller, utan både och. Det är också viktigt att skilja på olika former av kaos; kaos som vi skapar för att hindra en ordning och kaos som livet skapar för att visa oss en ordning.  Den första handlar om hur vi splittrar genom kaos och den andra handlar om att vi släpper kontrollen och överlämnar oss till systemet att visa oss sin ordning.

Det som vi kallar chaordic är den ordning som finns i ett system. Detta är en helt annan form av kaos än den kaos som skapas av oss människor. I en grupp är det gruppens själ som skapar den ordningen. Den själen är också i förändring. Både människor och grupper växer alltid ur kaos. Det innebär att när någon individ i en grupp förändras så förändras allt. När någon lämnar förändras allt och när någon kommer till så förändras allt. Gruppen själ är där för att öppna denna ständiga förändring.

Amöba liknade mönster

När gruppens själ börjar att göra sig synlig så blir det tydligare och tydligare varför en grupp kommit samman. Den ordning som väntar på att bli levd kan då sakta visa sig. Men så fort någon tar på sig ledarskapet i en grupp så hindrar det amöbans förmåga att visa sin ordning.  I systemteoretiska sammanhang används ordet ’system’ specifikt med syftning på självreglerande system, det vill säga system som korrigerar sig själva. Ett system är sammansatt av aktörer som regelmässigt berör eller påverkar varandra. Självreglerande system finns förutom i många teknologiska tillämpningar också i naturen, vår kropp, i psykologiska processer, ekosystem mm. När vi talar om grupper så handlar det om organisering istället för att bygga organisation. När systemteoretiska begrepp och principer tillämpas inom olika vetenskaper medför detta också att teorin hela tide utvecklas och prövas.

Gruppen ett stöd till helhet

Då och då behöver vi bjuda in personer som stödjer en grupp till att komma till att bli en grupp. Detta underlättas om den personen gör allt transparant inklusive sig själv. När det är en extern processledare eller lärare som inte tillhör gruppen, så vet också alla att denna person ska lämna efter ett tag. Processledaren är där för att coacha processen. Trots detta blir också den personen en del av gruppen, en del av systemet. Det innebär att den personen kan tillföra sin livserfarenhet men bidrar också omedvetet med sina överlevnadsstrategier. I många fall så tror vi att en grupp som får stöd utifrån ska fundera bättre när de får stöd av en processtödjare, men vad vi då inte ser är att det vid detta tillfälle så skapas en helt annan grupp. Först är det en grupp utan processtödjare, och när processtödjaren kommer in så blir det en helt nu grupp inkluderande den personen. Och efter denna lämnat är det en ny grupp igen. En processtödjare kan skapa verkningsfull utveckling men det kan också hindra den ordning som väntar. En amöba förändras ständig och är ständigt i rörelsen. Den går aldrig tillbaka som den en gång var och den kan aldrig säga något om framtiden. Det enda vi vet är att ordning inom denna amöbalikande organism har förändrats.

Den svåraste gruppen i ett systemperspektiv är den som skapats för personlig och själslig utveckling. Även om medlemmarna aldrig träffats förut så vet vi att en grupps normer bildas på fem minuter. Då är gruppen satt även om inte någon i gruppen har pratat med varandra. Dessa normer skapas ur gruppen själ som är där från början. Det är ingen slump vilka som kommer samman för vad i en sådan grupp. I arbetssättet som jag kallar Co-creation organism öppnar för att gruppen själ formar individernas process. Det innebär att gruppens själ står i kontakt med varje medlems själ på ett omedvetet plan. I den terapeutiska världen är detta inte konstigt. Alla terapeuter får de klienter de behöver och klienterna kan ”lukta sig till” vilka terapeuter de ska ska gå till.

När vi stödjer grupper behöver vi vara i ständig växt

De grupper jag jobbar med både i workshops och i längre utvecklingsprogram speglar vad jag gått igenom just då, som i sin tur kan bli ett stöd för gruppen. Så många gånger jag blivit förundrad när jag ser att en gruppen hämtar kraft just från det jag gått igenom. Idag inser jag att jag bara går ett halv steg före de människor som söker mitt stöd, så också med grupper jag stödjer. Jag kan bara följa en grupp dit de behöver gå, om jag själv varit där. Gruppens själ visar vägen till vad den behöver möta och i vilken cirkel. Jag följer denna process bortom kontroll och riktning. Den ordning som kan öppnas kan jag aldrig styra, den visar sig efter hand. Därför är det så viktigt att personer som arbetar med människor både individuellt och med grupper ständigt går vidare och möter fler tillfällen till växt. En process som också livet stödjer oss i. Vi får hela tiden nya och svårare utmaningar i att möta oss själva och vår växt. Ju mer vi hittar ”hem till oss själva” bortom överlevnadsstrategier desto tillgängligare är vi för andra. Detta är en livslång process som hela tiden öppnar nya system som kan stödja oss i denna, också smärtsamma, process. Det gör ont att växa som människa för att födas om och om igen. Vi kan bara stödja människor och grupper som behöver möta de cirklar vi mött, annars blockerar vi deras process.

Människor letar omedvetet upp två olika system i vår personliga utveckling.

• Grupper och situationer där vi kan hela det som vi inte kunde hela som barn. Vi söker det som kan ge oss möjlighet att gör det som inte var möjligt för oss som barn. Första steget är att vi söker oss till situationer som kan visa oss vad vi behöver göra. Där står vi i ett vägskäl: att befästa vårt barndomsmönster för att fastna än mer i dem eller att bestämma oss för att ta oss ur det och växa från den gåva det också är för oss.

När vi är mitt uppe i detta arbete är det svårt att se men efteråt ser vi det val vi gjort. Processen kommer från våra omedvetna sår och själens som kallar på oss. Jag letade till exempel omedvetet upp grupper med hemligheter där sanningen öppnades till så att jag expandera mitt medvetande och avslöja hemligheten i min familj. Jag letade upp platser där jag blev manipulerad och brukad så jag kunde göra mig fri. Det är då vi kan öppna för en möjlighet att hämta hem våra gåvor till livet som vi fick gömma tidigt. Trauma som barn tar oss från livet, men trauma som vuxna öppnar för möjligheten att komma tillbaka till livet, om vi väljer den vägen.

• Den andra typen av system som vi letar upp är grupper som har helat eller håller på att hela det som vi själva behöver hela. Dessa s.k. resursgrupper stödjer oss i att öppna upp och hålla oss när vi bryter igenom. Vi vet då omedvetet att dessa har kunnat ta sig igenom det vi nu gör för expansion.

Det är också därför vi som arbetar med grupper hela tiden möter nya gruppsjälar som visar hur vi kan expandera vår själ. Det är också därför individer hamnar i grupper med en gruppsjäl som kan ta dem vidare i sin växt. Även i denna typ av grupper är ledaren en del av gruppen med sin själ. Om den personen kan vara så transparant som möjligt med sin egen utveckling sina brister och förtjänster så kan det motverka idealisering eller kamp i förhållande till ledaren. Ju mindre vi vet om en sådan lärare/ledare desto större risk att medlemmarna i gruppen projicerar någon av sina familjemedlemmar på ledaren. Transparensen motverkar att skuggan tar över och samtidigt är det då lättare att just gå till skuggan där gruppen har sin potential till individuell växt.

Organisationer och samhällen kan öppna för organisering över gränser

Inom en organisation och i ett samhälle kan vi inte öppna för Co-Creation om vi inte skapar organisering över gränser. Motivet är att här finns ett syfte som dess medlemmar inte kan eller har kunnat medskapa. En organisation har mål och regler att följa. Organisatoriskt och professionellt ansvar är sällan expanderande eftersom de bygger på att exkludera andra professioner och andra organisationer. För att få den expansionen behövs öppnas för gränsöverskridande ansvar genom partnerskap och professionellt samarbete över gränser. Detta är möjligt när det finns en gemensam angelägenhet. Det kan vara gemensamma samhällsfrågor som är bortom ett vinstintresse. När det skapas ett vinstintresse eller att vilja bli av med kostnader (som i offentlig sektor) så motverkar detta expansionen. Ibland pratar vi om att gemensamt ansvar är lösningen för expansion men det är så lätt att förlora det individuella i ett sådant system. Gemensamt ansvar är ingens ansvar och då kan allt bara bli en konturlös ”köckemödding” (eget påhittat ord). Att ta egenansvar för helheten innebär att vi tar ansvar för vår individuella del samtidigt som att vi tar ansvar för helheten. Det förutsätter naturligtvis att vi vet vad helheten är.

I ett samhälle kan vi öppna upp för system med helhetstänk om vi tänker samhällsekonomiskt. Det kan då inkludera nätverk och partnerskap över gränser mellan privat, ideell och offentlig sektor. Dess ägare är medborgarna som visserligen har lång väg till påverkan. När denna organisering sker kan vi också skapa amöbaliknade samarbete. Det är sällan vi hittar en grundare i samhällsstrukturer utan många människor kommer samman för att påverka, också genom civil olydnad. Med medborgare i fokus som den helhet som bär blir samhällets strukturer bara delat i detta system. Det gör det lättare att skapa system eftersom det är svårt att skapa en hierarki mellan dessa strukturer, även om vi på olika sätt försöker göra detta idag.

I en organisation finns det ägare och en värdegrund som medarbetarna har att verka från. Det handlar mer om att producera och att växa. Samarbete och partnerskap mellan organisationer kan öppna för organisering och Co-Creation. Ingen av de samverkande organisationerna kan då enskilt styra den amöba som skapas. Då har vi byggt ett system som kan växa eller krympa i nya ordningar.

Ibland görs strukturer inom en organisation där medlemmarna ska kunna påverka, men min erfarenhet är att denna påverkan bara är skenbar i ett inomorganisatoriskt samarbete. Organisationens mål och syfte är givet med liten frihet att påverka och förändra. Organisationens grundare är den själ som vakar över arbetet.

Vid samskapade mellan organisationer är det fritt och de medskapande aktörerna kan expandera med nya syften. Här kan också uppkomma lojalitetskonflikter mellan det som skapas och den egen organisationen om friheten är starkt begränsad i det som samskapas. Idag har vi många imaginära organisationer och företag som verkar under ett varumärke med ett innehåll som måste följas. I botten finns en grundare som äger varumärket, avgör innehållet, formar regler och avgör vem som ska kunna använda varumärket. För mig är detta fortfarande en organisation som gör att samskapandet är starkt begränsat. Även här handlar det om produktivitet efter ett givet koncept, som visserligen hela tiden utvecklas. Varumärket görs känt och har en profil och ett innehåll som kommuniceras. Friheten att samskapa är också här begränsad och de som verkar där kan hamna i lojalitetdiskussioner mellan egna förmågor och grundarens. Om de inte gör sig blinda i tron att denna struktur skulle vara fri så kan de börja att ”samskapa” utanför dess gränser och bilda nya rörelser med andra varumärken. I Sverige har vi skapat ett mellanting mellan rörelse och organisation för en öppning mot större frihet; ideella organisationer. De måste ha flera bildare men trots detta hamnar de också i problematiken att det skapas en ledare och då har vi motverkat systemtanken där ett system ska kunna öppna för självreglering. Formulerar vi dessutom mål så skapas selektiv perception och vi kan missa organismen inre ordning och det som väntar på att bli levt.

Alla tar med sig sin familj i det systemiska livet

Hur vi än vänder och vrider på alla dessa systemiska förhållningssätt så blir familjen det vi tar ut i livet tills vi väljer att göra något annat. Vi hamnar i samhällsstrukturer, organisationer, nätverk, rörelser med de överlevnadsstrategier vi skapat som barn. När vi väljer att se det vi möter som system där vi ges möjlighet att transformeras, kan vi öppna ett annat förhållningssätt till livet. I en familj finns alltid en hierarki och den är sällan transparens i dess organisering och ordning. Vi sitter också fast i olika åldrar i traumatiska händelser och brister. Det innebär att en del av oss är frusen i förgången tid. Vi har möjlighet att tina upp om vi blir uppmärksamma på vart livet tar oss, men bara om vi väljer att ”våga” stanna i smärtan. Livet vill säga oss något och ger oss en chans att göra det vi skulle ha gjort som barn, att göra saker annorlunda. Om vi inte fick lära oss att sätta gränser så kommer livet placera oss i situation där vi till slut måste sätta gränser. Gör vi inte det så krymper vårt system igen. Om vi istället lär oss så har vi expanderat vårt system. Precis på samma sätt är det med grupper, de expanderar eller krymper. Vårt val, om vi vill och om vi är redo att öppna för det omedvetna.

Att arbeta systemiskt med energi öppnar det omedvetna

Vi kan skynda på vår expansionsprocess genom att verka inom grupper som har ett amöba-liknande system. Genom Co-creation organism som öppnar för gruppens själ och Circle of trust som öppnar för tillit kan gruppens förkroppsligande börja. Detta kan ske både i korta och längre processer. När vi arbetar med personlig utveckling kan Psykosyntes, Antroposofin och Jungiansk psykologi och andra transpersonella och existentiella psykologer kan ge en bas till dessa systemiska arbetssätt tillsammans med kvantfysikens nya öppningar. Men som jag ser det så har dessa ett viktigt värde också i företagande, professionell, ledarskap och ideologisk expansion tillsammans system och kaosteorins dynamik. Traumahology är skapat för att öppna för människors unika resurser och därmed filosofi och teori. Den kan användas som synsätt både på individuell, grupp och samhällsnivå. Arbetet med att transformera överlevnadsstrategier på individuell, grupp och samhällsnivå har bara börjat och bygger på en expansion utifrån själslig, kroppslig och psykisk identifikation som kan öppna för avidentifikation (Assagioli) tillbaka till de gåvor som individen, gruppen och samhället har skyddat. Alla individer, grupper och samhällen har trauman som de sitter fast i.

Förutsättningen för att öppna är att vi också vet att det finns resurser och gåvor bortom överlevnad. Vi kan då frigöra och öppna för själens resa för att komma hem till sig själva och kunna bidra till livet.

Vägen till det omedvetna är kroppsliga

De arbeten som för oss till det omedvetna har alla gemensamt att de är kroppsinriktade och kan därmed lättare öppna för det organiska sättet. De öppnar för expansion bortom vår kontroll för att ta oss till platser där vi får del av att ”det aldrig är som vi tror”. Det finns väldigt lite forskat om grupputveckling i ett systemiskt perspektiv. Då gestaltas gruppen som en kropp som verkar tillsammans med det autonoma nervsystemet. Så kan vi nå det kollektiva omedvetna som verkar inom gruppen. När vi öppnar för arketyper och myter (Jung) kan de också ta oss till det kollektiva omedvetna. Det är först när vi är fria som vi kan bidra med våra gåvor till livets hologram. Och den processen att göra oss fria använder vi andra människor.

Andra gruppdynamiska förhållningsätt har också sin plats

När vi möter grupper så finns dessutom oändligt många arbetssätt som är formade under lång tid i ledarskapsteorier och gruppdynamiska processer såsom Johari fönster, Firo-modellen, IMGD och GDQ Steiners grupprocess, theory U och koncept såsom Human element och UGL med dess vidareutveckling. Det är inte för mig i detta PM att beskriva dessa metoder.

Vi behöver börja lyssna på vår själ

För mig är det viktigt att ingen annan människa kan tala om för oss vad som är bäst för oss. Arbetet handlar om att börja att lyssna på vår själ. Då hamnar vi på platser där vår själ kan växa från kollektiva själar. Detta är klart mycket lättare om de kollektiva själarna inte skapas av en person eller en liten klick människor i detta kollektiv. I så fall skapar vi ett system som krymper. Om systemet är samskapat inifrån verkar det expanderande. Eller att grundaren ger systemet fritt att laborera och experimentera med. Då kan ordningen förändras gång på gång och expansion sker.

Krympande och expanderande system

 

För att åstadkomma denna expansion måste det finnas en balans mellan att ta/få och att ge i en grupp. Det kan bara uppstå om alla i gruppen har samma värde. De flesta av oss människor fungerar så att om jag får något så vill jag ge tillbaka. Men så finns det dem som bara ger även om de inte får något och det är ofta de personerna som blir syndabockar när ett system balanserar. Inte så sällan gör de sig större än andra genom att ge. Det finns också de personer som bara tar och vi hittar dem senare som kopior av dem som gett. Gång på gång har de försökt att gå i andras skor. Systemet balanserar då ofta genom att dessa personer ofta blir de enda kvar när alla andra lämnat ett system. Det finns fyra former av obalans som gör att systemet krymper

• Hjälparsyndromet – när vi gör oss större än de andra i gruppen. Vi bjuder då också in offer och förövare. Rollen som hjälpare kommer från överlevnadsstrategier att göra sig större än sin själ, ett grandiost beteende.
• Bara tar/får så hindrar de sig själva i sin växt till ansvar och blir som nämnts kopior. Detta beteende kommer från överlevnadsstrategin att göra sig mindre än sin själ. Ytterligare ett grandiost beteende
• Sitta på staketet. När vi varken är i eller utanför gruppen. Vi inkluderar inte oss själva. Detta beteende kommer från överlevnadsstrategin att gömma oss själva för vår själ. Ytterligare ett grandiost beteende.
• Kränkthetssyndromet – Har man skadat en part vill denna skada tillbaka. Detta beteende kommer från överlevnadsstrategin att springa ifrån sig själv. Såret gör så ont att vi skapar fler och fler situationer där vi blir kränkta så att vi kan stanna i såret. Detta är ytterligare ett grandiost beteende.

Den djupaste tillfredsställelsen när vi börjar se alla dessa mönster är när ”deltagarna ger och tar lika mycket”. Detta ger ingen skuld, aggressivitet, över – eller underläge. Ge och ta kan vara både materiellt och psykologiskt. Tack och att ära alla i systemet är ett uttryck för expansion och befäster systemet. När jag tar egenansvar för helheten då tar jag ansvar för denna balans från min del och från helheten. När vi frigör denna amöba som ett energetiskt systemiskt förhållningssätt skapar. Kan vi successivt börja att överlämna oss till livet som det är. Ett första sätt är att bli medveten om att tillit är grundpelaren i all systemutveckling.

I mellanrummet sker livet

En öppen grupp kan öppna för liv. Men en viktig förutsättning utgörs av mellanrummets expansion. Vi kan bara expandera mellanrummet bortom vår kontroll. Så fort någon tar på sig ledarskapet, vet bättre eller vill ha det som dem vill så krymper mellanrummet och också hela systemet. Kontroll tar oss från systemet och livet. Ändå är dit vi alla går i oss själva, i grupper, i rörelser och samhällen. Det farliga är när vi tror att vi vet. För vi vet egentligen ingenting. I vår strävan att kontrollera så presterar vi, och det trickiga är att vi tror att vi kan prestera fram förändring. Men förändring kommer alltid inifrån alla olika system när de expanderar och det gör ont, tro inget annat. Prestation hindrar livet att visa den ordning som finns i det system som öppnar sig. När jag beskrivet en öppen grupp är den verkligen öppen. Det innebär att var och en har kommittat sig till livet, snarare än själva gruppen. Har vi kommittat oss till livet så är vi fria, fria att följa vårt syfte. Då vet vi också att vi kommer att möta dem som pushar oss att följa vårt syfte. Det gör alltid ont eftersom det enklaste för oss är att göra som vi alltid gjort eller att försöka styra expansionen. Går vi den vägen är vi så förlorade.

När vi vågar ta oss till platsen av ingenting, kommer alltid någon som känner till den platsen, som bara står där vid vår sida och ler från sitt hjärta med de inre orden; ”Ja, hon/han kommer att växa …ett stort grattis”. Den platsen vi beskriva som mellanrummet i meningen att där finns ingenting. I antroposofin kallas den platsen ”liminality”, i systemteorin ”space in between” och i kaosteorin tomrummet. Det är i den platsen nytt liv skapas från en ny ordning. Det är först när en ny ordning skapats som vi kan se den gamla ordningen. För oss människor innebär det att den nya ordningen blir synlig efter en transformation av något, aldrig före för då är vi blinda eller under själva transformationen för då har rädslan tagit över. Det jag säger här innebär att gruppen själ kan hålla detta och när någon individ förändras i en grupp så förändras allt i gruppen. Det innebär då att hela gruppen kan ta sig till nästa cirkel men det kan också innebära ett den kan eller ska upplösas. Så många gånger jag har sett i workshops att en hel grupp är där bara för att en enda person ska kunna transformeras eller att en enda person är där för att transformera en hel grupp. Grupprocesser är hela tiden ett stöd från vår själ. Jag har också sett att när en person gått så har en annan person fått ”samma” uppdrag att transformeras eller transformera andra. Men när en grupp är sluten så ger det precis samma effekt när någon går som blivit till exempel syndabock så är det snart någon annan som får den rollen. Denna typ av grupp har också en själ som ligger gömd bakom syndabockskomplexet. Det är gruppens gåva till livet den dag den öppnar och ser som helhet. En mycket svårare grupp att jobba med. Men när en sådan grupp transformeras har de ett bidrag större än varje ensklid individ på en kollektiv nivå.

Vi växer alltid ur överlevnadsstrategier när vi har tillräckliga resurser att hålla denna växt. Därav vikten att först ha haft erfarenhet av grupper i sammanhang där kärleken kan gro och öppna våra hjärtan. Ett öppet hjärta är redo för nästa smärtsamma cirkel till en ny ordning.

Circle of trust

Det är alltid är knöligt när en grupp ska växa till tillit.

Tillit är något som vi värker fram och som vi inte kan sätta ord på när den är där. Den är helt plötsligt bara där, och tilliten går inte att beskriva. Tillit är inte heller ett statiskt tillstånd utan växlar efter hand utifrån gruppen och inividerna. När en hel grupp kommer till tillit öppnar sig helt nya möjligheter till handling. Vår erfarenhet av tillit kommer från tidiga upplevelse i livet och har tre nivåer i en grupp; tillit till livet, tillit till gruppen och tillit till varje individs nästa steg. Dessa tre har ingen korrelation dvs vi kan ha tillit till gruppen men inte livet, vi kan ha tillit till livet men inte gruppen osv… Ofta väljer vi bort den individuella nivån när vi jobbar med grupper och vi väljer nästan alltid bort tilliten till livet i arbeten som inte handlar om personlig utveckling. När en grupp i ögonblick kommer till en plats där dessa tre former av tillit förenas i hela gruppen får vi kontakt med en större helhet. Ofta utan att förstå detta. Men det är bara i ögonblick och dem kan vi samla som guldkorn. Om vi har illusionen att en grupp alltid kan vara i tillit så hindrar vi dessa ögonblick. Det är i de ögonblicken vi kan få kontakt med gruppens själ och syfte. För vad vi har kommit samman. Circle of trust är ett sätt att komma närmare dessa ögonblick. Den har några ingredienser men man måste lita på sin intuition i arbete för att utveckla större och större färdighet att stödja gruppen i denna process.

• Tillit till livet har vi alla med oss omedvetet tidigt i livet annars skulle vi inte fortsätta att vara i livet. Någonstans vet vi att vi kommer att klara det. Klara allt som vi behöver möta bit för bit. Men långt ifrån alla fixar detta och en del bryter ihop i ett sammanbrott. Det innebär att de inte kan omvandla sammanbrottet till ett genombrott just i det ögonblicket. En del av dem kan göra det senare i livet. Tillit till livet, som är där från början, måste återerövras gång på gång i vårt vuxna liv. Det är det jag kallar att leva flera liv i detta liv. En grupp som är hållande från sin själ kan stödja oss i denna process.
• Tilliten till gruppen handlar om att jag vet att jag kan gå. Jag är då fri att kunna stanna för att gruppen själ ska ta mig dit jag behöver gå. Jag är då också fri att gå när gruppens mönster gör att den inte kan nå sin själ. En grupp som inte kan nå sin själ kan bara befäster medlemmarnas överlevnadsstrategier.
• Tilliten till mig själv handlar om att öppna den rädsla som alla av oss var tvungen att stänga som barn. De flesta har stängt den på två sätt;
  • genom att skapa en rädsla för rädslan som kan övergå i panik då och då.
  • genom att bli heroiska och inte ha någon kontakt med rädslan.

Att öppna för att den ursprungsrädslan tillsammans med kärlek och medkänsla till sig själv expanderar tilliten. Medkänslan kan öka om vi ser hur skadade vi är från vår barndom, alla, ja verkligen alla. Vi har bara olika sår. En grupp med ett mönster i tillit från dess själ kan expandera denna tillit så att rädslan kan få plats och expandera så att den kan flöda fritt. Det innebär att vi kan mer och mer hålla rädslan utan att gå in i sorg eller vrede. Men alla dessa tre behöver kunna flöda fritt för att vi ska flöda fritt.

Ibland lämnar vi över oss till en grupp från denna tillit till livet. Någonstans därinne vet vi att vi har tillit till att den gruppen kommer att ta oss dit vi ska, om än det är smärtsamt, eftersom det finns ett lärande just för oss i denna process. Det kan göra att tilliten till oss själva kan växa. Denna process kan ske både utifrån grupper med kärlek och empati så vi kan få mer resurser att kunna hålla det vi ska gå igenom. Men de viktigaste grupperna är de som sedan tar oss igenom smärtsam växt där vi väljer vår sanning. Det finns också grupper som erbjuder både och. Förutsättningen är då att det är en öppen grupp dit man kan komma och gå. Om det blir för mycket behöver vi kunna ta en paus även om det är en flykt. Men ibland behöver vi ”kommitta” oss i en grupp under längre tid för att inte kunna fly för expandera vår inre ordning bortom det vi kan förstår. En sådan grupp är då inte sluten (se ovan vad en sluten grupp är). Det är som att vi skriver om vårt livskontrakt tillsammans med den gruppen. Lämnar vi innan cirkeln är sluten inne i oss och med gruppen själ så får vi börja om igen med en ny grupp där vi kan sluta denna cirkel. Detta är inget fel utan bara vår väg. Fem i tolv (innan cirkeln är sluten) flyr de flesta av oss eftersom det är då transformationen sker. Vi kommer senare i livet lära oss vilka grupper som är här för att vi ska kunna transformeras och vilka grupper vi behöver lämna. Det handlar om att lita på vår intuition.

Vi använder grupper och andra människor för att växa. Andra använder oss och de grupper vi är med att skapa. Det är livet i sin linda och smärtsamma växt.

Circle of trust börjar med livet

Det intressanta är att det är tilliten till livet som gör att grupper kommer samman. På ett omedvetet plan öppnar vi för liv som kan få oss att förändras i alla olika sorters grupper i; rörelser, samhällen, sociala grupper, nätverk etc. Människor samlas också i organisationer för att de omedvetet ska lära sig något. De grupper vi landar i stödjer oss i att transformera det vi lärt oss i vår familj för att överleva. Den resan är livslång, då vi är så omedvetna om allt som vi skapat. Vi har tidigt lärt oss allt detta i repetitiva mönster för att passa in. Den familjen tar vi med oss ut i livet tills vi har skapat en inre familj inom oss som öppnar för ett helande. Det betyder att vi då också accepterar våra föräldrar som de är även om det är smärtsamt. Vi kan inte förändra dem. Många människor försöker om och om igen att förändra människor i grupper såsom de skulle vilja ha sina föräldrar. Allt detta sker så omedvetet och tar oss till överlevnadsstrategier.

När vi har skapat en inre familj behöver vi inte förändra någon. Den inre familjen är ingen illusion utan ett verkligt hållande av oss själva så att vi kan låta oss bli hållna av livet. Som barn skapade många av oss en dröm/en låtsas familj som kunde få oss att stå ut i den biologiska familjen. Jag har också lärt mig av egen och andras erfarenhet att vår biologiska familj tar oss till vårt syfte. Det blir tydligt när vi lyckas ändrar vårt förhållningssätt till vår historia. När vi landar i att se hur skadad både vi själva och vår ursprungsfamilj är i all sin kamp för att överleva, då kan vi landa i oss själva. Det kan då väcka kärlek och empati till oss själva och vår ursprungsfamilj. Alla våra liv. Den inre familjen består av ett förändrat förhållningssätt till livet som växer ur smärtsamma insikter som kan transformeras. Allt är som det är och denna gång kan vi göra allt på ett annat sätt. Allt detta gör att alla våra förhållningssätt till organisationer, samhällen och grupper förändras.

Circle of trust börjar med att vi har lika värde

För många år sedan var jag med om livsavgörande erfarenhet som förändrade hela mitt liv. Det öppnade för min erfarenhet av att vi bara lever överlevnadsstrategier tills den dag vi bestämmer oss för att börja resan att komma hem till oss själva. Detta var 1992 med några professionella lärare i kaosteori, de flesta terapeuter. De öppnade för att vi i en grupp av 32 personer skulle skapa en struktur eller snarare öppna för en ordning. Vi fick mat och vi fick gå på toaletten men fick annars inte lämna rummet förra vi alla gemensamt hittat en struktur. Det öppnade ett rum under 2 dygn med bara överlevnadsstrategier och allt landade till slut i en cirkel där vi alla hade samma värde oavsett vad vi kom från, vilken position vi hade och vad vi nu kom att investera. Lärarna hade en utmanande uppgift i detta kaos och flera ”ballade verkligen ur”. Det var steg 1 när lärarna inte var i cirkeln utan var mer terapeuter som höll kaos. Sedan började steg 2 när vi alla skulle öppna för att också lärarna skulle in i cirkeln för att inte göra dem till projektionsobjekt från idealisering, konkurrens och jämförelse. Vilken underbar och smärtsam resa detta var och från denna resa byggde vi sedan ett framgångskoncept som alla ägde tillsammans under många år.

Detta var min början på systemteori som idag är mer integrerad i mitt agerande. Detta var också första gången jag trängde in i och öppnade för energiarbete. Det var bortom ord och handling som gruppen skapade en cirkel av människor som har lika värde, bortom vår förståelse. Jag har senare i livet många gånger gjort denna resan och då lärt mig som medskapare att när jag bjuder på min personliga process och öppnar för samma energicirkel som gruppen så att kan vi skapa denna cirkel. Det är särskilt viktigt då jag är ledare att öppna för att vi göra alla oss till ledare. Men jag har också varit i grupper där detta inte varit möjligt och dessa grupper har gemensamt att ledaren inte är bredd att bli bara en i gruppen eller att gruppen behöver projicera allt på ledaren. Det skapar konkurrens, makt och jämförelse. Så fort vi hamnar i en rörelse eller profession där det skapas en hierarki utifrån ett värde så kan vi inte skapa en Circle of trust.

Allt som förnekas eller ligger dolt styr oss. En ökad medvetenhet kan också vara ett maktvapen i förhållande till andra. Livet behöver en stor ödmjukhet och respekt för alla oavsett vika val som de gör. ”Vem är du som kan säga till en annan människa vilken väg de ska gå”. ”Vem är du som tror att du kan påverka andra människors val, när vi inte ens kan påverka vårt eget”. Valen kommer när vi inte längre har ett val, men detta är också ”tricky” då egot också kan övertyga oss att vi inte har ett val. En grupp har också ett ego och om vi ska kunna komma nära gruppens själ behöver vi inkludera gruppens ego. Egot är den som hamnar i försvar och hela grupper och organisationer kan göra detta.

Jag har lärt mig att när vi bjuder in tabun, det vi inte pratar om och allt annat som vi lägger i skuggan kan tilliten sakta börja gro. Ett första steg är att prata om allt som just denna grupp kan vara rädd för. Det kräver en fingerfärdighet och en kontakt med vår intuition. Det är som om vi säger att i denna grupp är det ”OK” i att vara rädd. Varje grupp har alltid en helhet som de skapar tillsammans och som har fört dem samman. Men om det finns ett syndabockskomplex i en grupp är detta inte möjligt att få dem att växa, en sådan grupp försvarar sina beteenden och hittar alltid personer att skylla på och exkludera. Denna grupp vågar inte äga sina egna förövarenergier, och den dag de hämtar hem den så försvinner syndabocken. Men en sak till de som fortfarande är kvar i gruppen behöver söka upp dem som de exkluderat (även de som självmant slutat) och be dem om ursäkt. Grupper som exkluderar andra för att de inte följer vissa normer lever farligt när att bli slutna.

Så många levande grupper jag mött som lyckats komma till en flödande form och då rinner allt arbete fritt i harmoni mellan varje nivå av kaos. En väg att komma dit är att med hjälp av olika arbeten öppna för de systemiska principer som styr en grupp. I den finns fyra holarkier (ett ord från systemteorin som inte är kopplad till värde utan till energi). I en holarki finns en ordning men vi vet inte värdet av den ordningen. Vi vet bara att den som är mer kompetens, har större helhet, kom först eller har större mognad genom livserfarenhetens smärtsamma lärande kommer före den som har mindre. Det betyder att i en grupp kommer alltid någon före en annan person. Nyckeln här är att börja ära de andra i gruppen i det som de kommer före. Det innebär också att vi behöver inkludera så mycket mer än den anledningen som en grupp skapats. Det kan vara färdigheter utanför det yrkesverksamma som påverkar möjligheten att se helheten. Rätten att tillhöra med ”hela människan” i en grupp är avgörande. Om vi exkluderar någon eller något så påverkar de arbetet på ett mycket djupt plan. Vi kan aldrig gömma oss bakom en profession eller en position. Men den allra svåraste principen är att börja att se att ”det är som det är”. Då måste vi göra oss fria illusioner från överlevnadsstrategier och från drömmar i framtiden. Det är att lära sig stanna i nuet utan att värdera var vi ser.

Circle of trust skapas genom att ära varandra.

Att börja att ära den som finns i gruppen gör att alla blir sedda för sina resurser. Vi kan aldrig i en grupp gå till dess växt om inte individerna och gruppens resurser lyfts och blir synliga. (Det är så jag arbetar individuellt med personer som kommer till mig i sessioner eller terapi. Det är så jag arbetar med alla grupper).

Resurserna kan öppna liv och liv öppnas från vår skugga. Lek med tanken att varje dag komma till en grupp som ser dig och dina resurser. Tänk dig att varje dag komma till en grupp som är bredd att gå in i skuggan. Det är alltid i skuggan gruppen har sin potential. Tänk att komma till en grupp som öppnar för att blir en kropp och från det värker fram gruppen och individernas nästa steg. Jag skulle kalla detta energetisk utvecklingsprocess. Därmed vill jag ”förminska” alla magiska förhållningssätt som får oss att tappa verklighetsförankringen.

Vad är då energi! För mig är det den vibration som gruppen befinner sig på. Det är den cirkel gruppen är i som kan öppna och stänga. Det finns metoder som kan stödja detta arbete och de verkar alltid på en kroppsnivå. Men först behöver vi frigöra två trianglar;

• offer-förövare-hjälpare – det är när vi frigör oss från hjälparen som då kan blir axeln mellan de två vågskålar som vi inte kan kontrollera när vi krossar denna triangel. Hjälparen blir då den se som bara står där i balansen mellan förövare och offer. Då kan en kropp skapas med ett cirkulärt utvecklande från att bli offrad, till offerenergi, till kamp/förövarenergi, till att släppa taget om båda, till ny kraft och att cirkeln sluts i frihet.
• kropp, själ och ande – det är när vi frigör oss från anden som då blir axeln mellan de två vågskålar som vi inte kan kontrollera när vi krossar denna triangel. Vi har valt att vara människa i detta liv och inget annat. Det innebär att utveckla sin jordlighet. Vi kan aldrig nå anden men väl så vet vi att den balanserar vår kropp och vår själ. Då kan en cirkel skapas från materia, till att rötterna växer ned, till ingenting, till att allt blir jord, nya frön gror och slutligen till att mer liv skapas.

Jag har beskrivit jordlighet i föregående blogg. Det handlar till största delen at ta oss hem till oss själva och den jag är i mitt ursprung. Allt detta sker genom att hämta hem det jag har ”splittat” av mina gåvor in i överlevnadsstrategier. Jordlighet innebär att jag lever i min kropp som människa och kommer alltid att ha ett ego och en själ som mitt själv pratar med i min kropp. Då och då förmultnar delar av min kropp av mig och ingen annan. Då och då växer nya frön till liv i min plantskola. Jag flyr inte till andra planeter och universum med ängar och demoner. Mina inre änglar och demoner har själv skapat som barn inne i mig. Jag växer ned på jorden och mina rötter blir fastare och fastare. Det jag skriver här har inte bara med människor att göra. Jag har också tidigare arbetat med organisationers och samhällens rötter. Ett nytt projekt om rötter i välfärdens Sverige startar i höst.

Det finns alltid något jordligt att ära varje person, organisation och samhälle i en grupp av människor, organisationer och samhällen. Detta tar oss från konkurrens, jämförelse och kontroll. I rötterna finner vi liv.

Circle of trust skapar energicirklar

Varje cirkel som vi i tillit tar oss igenom öppnar för nya cirklar. Detta är inget vi organiserar utan livet gör det för oss. Helt plötsligt vet du bara att det är just denna utbildningen, just detta jobb, just detta nätverk som du ska säga ja till. Så länge du tvekar är det inte rätt och en dag så är det bra rätt. Kanske något var tvunget att komma före eller så väntade vi på en annan grupp. Det är detta jag kallar (necessity) nödvändigheten. Då har vi inget val. För mig har varje cirkel fyra delar. Den första delen handlar om att vi skapar en falsk gemenskap. I den är det viktigt att visa oss vem vi är och det är sällan den vi är. För denna fas tar oss till våra överlevnadsstrategier. Men tack och lov så kommer alla grupper, organisationer, samhällen och människor förr eller senare till kaos så att det kan skapas en ny ordning. Det är början på något nytt, en början på ett nytt transformerande och ett nytt liv. När vi är i kaos har vi inte kontroll och om vi försöker formulera mål så är vi helt förlorade. Detta kaos är inte samma sak som den kaos som vi människor skapar för att splittra, dvs. överlevnadskaos. Den kaos vi pratar om här är den som skapar helhet från en omedveten ordning. Denna form av kaos kan vi bara följa med och långt därinne vet vi att överlämnandet och smärtan är enda vägen till växt som individ. Sanningen är det som befriar och sanningen är alltid smärtsam. Så är det också med grupper, organisationer och samhällen. Varje grupp har sin egen växt. Låt dig föras med för bakom en ny dörr finns växt och tillit. En del visar sitt sanna jag gång på gång utan att förstå det. Andra försöker dölja sitt sanna jag och när rullgardinen far ned så gör de allt för att gömma sig. Så många individer, rörelser, grupper, nätverk och samhällen jag mött som försöker gömma och glömma vem de är.

Min erfarenhet

Jag har fått förmånen att verka och arbetat med grupper på många olika nivåer i detta helhetsskapande kaos. I organisationer, på samhällsnivå, med gränsöverskridande samarbete, med partnerskap, inom professionella grupper, inom demokratiska grupper, med grupper i personlig utveckling, med terapigrupper, med transformerande grupper mm. Jag har också funnits i många vänskapsgrupper där vi vågat öppna för kaos och slutligen i min familj. Familjen är nog det svåraste eftersom det är där våra överlevnadsstrategier sitter som hårdast. De är formade i en helt annan typ av kaos som inte skapar helhet utan splittring. Det är en gåva i livet att fått följa grupper på så många olika sätt. Tack för denna möjlighet och den utnyttjades tyvärr av andra som ville synas när jag inte kunde skydda den. Det gjorde också att flera tog delar utan att förstå det instrument som jag skapat och spelade på genom Circle of trust och Co-Creating organism.

Mitt instrument jag spelar på tillsammans med min själ har sex strängar; historien/rötter, kompetens, helhet, ordning, visdom och nya frön. Nu vet jag bättre att värna och skydda mitt hjärta så att det kan vara vidöppet.

”Ärande jord jag är så ledsen att jag inte tagit min gåva och inte förrän nu givit den mening.”

Min barndom gav mig så mycket gåvor som jag nu kan ära. Att verka i ljuset och mörkret av allt jag varit med om gav mig så många gåvor. De kallar jag de horisontella gåvorna med en horisontell linje; överlevnad, genomleva, leva. Mitt professionella liv att verkat på alla tänkbara nivåer gav mig en annan gåva. De kallar jag de vertikala gåvorna med en vertikal linje; metanoia, paranoia och ortonia. Varje gång har jag mött människor i livet som verkat på antingen den vertikala eller den horisontella men aldrig har de förenats de två. Vi kan aldrig prata om metasystem utan att också tala om jordligt system och vårt eget system. Nu är det dags att börja planera våra egna träd från våra egna frön som skapar det metasystem som kan bidra till världen. Det kan bara växa från inre frön aldrig från andras frön. Det är dags att ge ett avtryck. Avtryck är alltid utan ambitioner, det är inte stort och intte litet, det bara är. Min historia är min och min professionella bakgrund är min. Den kan ingen ta ifrån mig även om många försökt. Din historia är din och den kan ingen ta ifrån dig även om andra försöker.

Vi är alla här för att bygga gemenskaper

Du som läser detta kommer aldrig förstå mer än din resa. Jag som läser om dig kommer aldrig att förstå mer än min resa. Så varför ens försöka och varför försöka lägger dina strukturer på någon annan eller gå in i andras strukturer. Alla skapar vi vår del till livets hologram. Vi är alla här för att bygga Communitys utan att ta från andra. För mig skapas Communitys eller det jag skulle kalla gemenskaper från allas lika värde. Det förutsätter att alla äger det som skapas och att alla är där på samma villkor. Ingen funderar på att ens vilja var ledare och det finns ingen grundare, det bara blir så att alla har ett ledarskap på olika sätt. I en gemenskap väntar man på den ordning som väntar på att bli levd och alla har sina syften och sitt system. Ingen är kopior av andra genom att försöka ta av eller ge till andra. Var och en är unik.  Vi är här för att ära varandras instrument så att det kan växa och öppna för samarbeten där vi skapar tillsammans. Och de tar ofta ny form nära jul, vid vintersolståndet. Det är verkligen ingen slump att vi har valt julgranen till födelsen symbol vid jul. Ju fler lager av kaos desto mindre cirklar tills vi lär oss att dessa cirklar är en del av livet. Det är att öppna för livets spiral också i gemenskaper.

De flesta gemenskaper vi befinner oss i är ”falska” i bemärkelsen att de bygger på överlevnadsstrategier. När vi bestämmer oss att öppna för livets spiral och att den finns både i vårt ego och i vår själ (den vi är bortom överlevnad) så kan den integreras och då kan vi öppna den cirkel som börjar med kaos. De flesta falska gemenskaper kommer inte till gemenskap eftersom vi inte vågar stanna i kaos. Det är just i kaos vi försöker omvända varandra och dra in andra i vår syn och vår livsfilosofi. Då finns också brist på respekt och vi gläds när andra förlorar sig själva. Men det finns en ordning i allt om vi vågar vänta på den genom att gå till tomhet. Där existerar ingenting och ingenting. I en gemenskap är det bara totalt tomt, en plats som vi är så rädda för. Ibland måste vi bryta totalt för att gruppen ska komma till denna tomhet. Det kan lösa upp gemenskapen men det kan också föda ett nytt frö som sakta kan gro om gemenskapen släppt alla former av kamp. En gemenskap är det ingen som vet hur den är eller hur man kom dit, den bara är. Ingen kan styra denna process.

Circle of trust (COT) och Co-creation organism (CCO) öppnar skuggan som är vår potential

Våga lyfta tabun och rädslor för en större helhet

Tillit öppnas av att våga prata om det som är tabu och det vi är rädda för. Om vi vågar detta kan vi också mer och mer stoppa våra projektioner som hindrar oss att leva. Precis på samma sätt är det med grupper. En grupp, en rörelse, ett nätverk, en organisation och ett helt samhälle projicerar. Vägen till en större helhet går genom att våga lyfta tabun och rädslor. I Sverige är arbetslöshet ett sådant tabu och de sista åren har även invandringen blivit detta. Om vi till exempel jämför med andra länder såsom Tyskland så är deras tabu inflationen. Tabun skapas ur trauma och lägger sig som en ”våt filt” över en grupp, en organisation, en rörelse, ett helt land etc. och väcker rädsla. I en terapigrupp som är det ofta det som gruppen har gemensamt, till exempel galenskap, syndabokskomplex, förlorade barn, brist i anknytning mm. Det är öppningen till gruppens själ och till gruppens skugga. I alla cirklar jag varit i mitt liv så har det alltid börjat med tabun, rädsla för att successivt kunna se hur vi sitter fast i projektioner. Från starten av mitt yrkesliv har jag hamnat i gruppers vars syfte har varit att lyfta det vi inte pratar om och skapa utvecklingsprojekt kring det inom demokrati, välfärd, samskapande, tillit, egenmakt etc. Det är så jag hamnar i skuggan.

Vår helhet har vi alltid lagt i skuggan och den ligger där och väntar på oss tills vi är redo att öppna för dess inre växt. Vi öppnar genom att skriva om våra livskontrakt. De livskontrakten som vi lever gör vi på samma sätt; i inne i oss, i familjen, i yrkeslivet, i samhället osv, tills något förändras i någon del och då förändras allt. Det är just därför grupper och deras själ är en stor möjlighet att förändras. Bit för bit lär vi oss att kommunicera med vår själ och andras själar för att öppna för att kommunicera med gruppers själ. Tack vare mitt arbete i organisationer med grupper kunde jag öppna hemligheten i min ursprungsfamilj. Jag närmade mig successivt det som tog mig till skuggan i grupper närmare och närmare min skugga och min själ. Som psykosyntesterapeut lärde jag mig att prata med människor själar istället för enbart deras egon och dess splits som skapat överlevnadsstrategier. Deras själar tog mig alltid till skuggan dit de behövde gå för att skapa en helhet och jag följde dem. Detta arbete fick mig att se hur arbetet med grupper under mina tidigare 20 år omedvetet fått mig att kommunicera med gruppens själ. Jag förstod då också varför jag alltid hamnat i att arbeta med utvecklingsfrågor och nya arenor som skulle byggas. Det innebär att jag ständigt jobbade med nya grupper först inom utvecklingsorganisationer, i konsultorganisationer, i utvecklingsprojekt mellan organisationer, i samverkansprojekt och i tvärvetenskapliga forskningsgrupper. Det är därför inte konstigt att jag valde en terapiform som var en syntes av många ideologier och teorier; psykosyntes. Dess styrka men också dess problem att beskriva sig själva. Det tog mig vidare till kroppens förmåga att lösa upp traumatiska händelser. När jag nu arbetar med terapi och processgrupper börjar jag alltid att kommunicera med dess själ samtidigt som jag kommunicerar med individernas själar.

Vägen leder mig nu också till att börja arbeta med fokus på välfärdens själ igen som Sverige så länge har förlorat. Men denna gång från ett helt annat håll som den oberoende ”skuggarbetaren”. Att närma sig välfärdens själ kan ske när det finns tillit och då kan grupper öppna för att bli en amöba som ständigt förändras. Vi har målat in oss i ett hörn i alltmer komplexa strukturer att vi intet ser ”skogen för alla träd”. Om vi inte kan se helheten utan bara snor runt i detaljer och försöker släck bränder är vi så förlorade. Det är exakt samma fenomen som vi människor gör. Vi försöker läka symtom istället för att se hela problematiken. När ett symtom försvinner uppstår snart ett annat. Det är inte möjligt att verka som en organism om vi inte mer och mer öppnar för helheten bortom detaljerna. När organismen öppnar sin ständigt föränderliga ordning så blir inget statisk igen. Det öppnar för ett samskapande.

Göteborg den 8 maj 2019

© Marie Fridolf